Idag fick det bli ett lättare dressyr pass med Totto. Jobbade honom fram och tillbaka på våran väg och sedan gick vi in lite i ena sommarhagen och red lite där det va relativt torrt. Här gjorde vi några åttavolter och kände av bägge sidor. Tog även ett par galopper. Och dom måste vi verkligen jobba på! Ska försöka galoppera mer, bara underlaget håller måttet så är det bara och köra. Han behöver få sträcka ut med då jag känner att han har lite överskottsenergi i kroppen.

Men i det stora hela så skötte han sig bra. Han va lite stark i början, men sen blev han så mjuk så mjuk! Han behöver bli lite varm i kläderna innan han kommer igång och kan arbeta ordentligt. Men den som väntar på något gott. ;)

Såg att Erik va ute idag så jag passade på att fråga honom om ett kort:

Och här är Totto efter passet:

/Kram Sofia

Såhär sista dagen på året så fick Zäta prova sitt nya träns och vi fotade lite. Tycker att han passade superbra i det! Nu har det inte regnat så mycket på ett par dagar så nu är han tack och lov inte lika lerig som innan. Jag bjuder idag på en hög med foton på fina Zäta. Han börjar verkligen krypa in i hjärtat på mig <3

GOTT NYTT ÅR!!

                 

/Nina

Vilken rolig och trevlig start vi fick på vårt bloggande! Igår, första dagen på bloggen så tittiade hela 101personer in på bloggen! Super kul! Hoppas ni vill stanna kvar och följa mig och Nina och våra hästar!

Vill även passa på att säga; Gott nytt år! Hoppas alla kommer få en super trevlig kväll!

/Kram Sofia

Idag har jag lasttränat hästarna. Jag hade fixat ordning transporten innan jag gick iväg och hämtade Mimmi i hagen. Hon fick gå in i transporten med en gång, och det gjorde hon med. ;) Hon luktade lite på lemmen och gick sedan lydigt in hela vägen.

(För er som inte hängt med mig på min förra blogg kan jag berätta att Mimmi har varit väldigt svårlastad! När vi skulle hämta Mimmi utanför Stockholm så fick vi jobba ett bra tag för att få in henne. Plus att vi va ganska många som hjälpte till, men vad hjälpte det till när det lilla fuxstoet bestämt sig för att hon inte ville åka transport ;))

Jag gick sedan in med henne och fixade henne för ett litet dressyspass. Red fram och tillbaka längst med vägen. Gillar att rida så då jag tycker hästen blir väldigt inramad och fin då, samt att den får gå långt rakt fram och slippa gå på böjt spår. Vi jobbade mest med rakriktning och att hon ska bära sig korrekt. Hon har en tendens till att knäppa av i nacken, vilket vi alltid måste jobba med. Stundtals gick det riktigt bra. Och efter lite öppnor och skänkelvikningar gick vi in i skogen för en galopp. En perfekt avrundning på turen och vi skrittade sedan av hemmåt.

Mimmi efter turen:

Efter turen fick Mimmi på sig ett fleece täcke och sedan fick hon gå in i transporten igen. Lika okomplicerat denna gång och jag bestämde mig för att lasta henne lös. Jag tog av grimskaftet och hon fick gå in och ut som hon ville. Jag stod kvar utanför. Hon kikade på mig och jag pekade in i transporten och sa lugnt, -Gå. Och hon gick in. :) Detta kändes helt underbart. Ett tecken på att jag i alla fall inte drar in mina hästar, hon betedde sig ju likadant när hon va helt lös som när vi har grimskaft. Nöjd!

Mimmi fick sedan gå ut i hagen och jäg hämtade istället in Totto. Han såg ett ekipage på vägen, häst och vagn. Han blir helt hypnotiserad av såna grejer, och står och illbligar. Haha.. Men han hängde med mig som en hund när jag bad honom.

Totto fick även han gå in i transporten med en gång. Och det gjorde han med. Jag gick in och han följde efter. Han backade sedan ut och då bestämde jag mig att även låta honom vara lös. Testade att be honom gå in och vips så hade jag även här en självlastande häst. Hur skönt? :D

Är jätte nöjd med hästarna idag! Ska bli kul att fortsätta lastträningen, för färdiglärda det är vi inte. ;)

/Kram Sofia

När man skaffar häst så är det helt plötsligt mycket man behöver skaffa igen. Sadel och träns var nr 1 för mig. Vad skulle jag då ha?
Engelskt eller western? Bom eller bomlöst?
Valet föll på bomlös westernsadel. Jag gillar westernsadlar med och min ridstil nu för tiden är mer westernbaserat än engelsk. Bomlöst blev det för att Zäta är ganska tjock vilket innebär att han kommer ändras mycket i kroppen framöver. Så för att slippa byta sadel hela tiden så blev det helt enkelt bomlöst.


Begagnat på internet är väldigt bra tycker jag! Man sparar mycket pengar för man kan göra riktiga kap!
Jag lyckades att hitta både träns och sadel till riktigt bra pris! Tränset blev ett jättefint usa tillverkat träns med "silver" detaljer.
Jag fick hem det idag och det ska bli jättespännande att prova det imorgon!
Sadeln får jag hem på fredag och jag hoppas den ska passa hans korta rygg, så att den inte blir för lång.
Jag kommer absolut shoppa mer begagnat på nätet!

/Nina

Ja, hur väljer man ett namn till en blogg? Det är verkligen inte lätt! Efter en hel del namnförslag så kommer Nina på just "skogsmullarna". Mitt svar blev, -Men tänk om vi åker ut på tävling då? Nina svarar lugnt, -Då får vi bli skogsmullarna på tävling! Hahahahahahaahah... :'D

Jag och Mirau på en hopp clearround när jag va ca 20år:

/Kram Sofia

Hejsan!

Nu kommer en presentation av mitt hästliv. När började jag rida? Jag brukar svara med att jag började rida i mammas mage, då jag inte har något exakt svar på det. Men i alla fall så hade vi en shettis på gården redan innan jag föddes som var min systers. Shettisen hette Millan och hon va en minishettis på ca 85cm. Och det va på hennes rygg jag började lära mig att rida. Efter ett tag köpte min syster en större ponny och då fick jag köpa Millan av henne för 300kr. ;)

Millan och Jag:

På gården hade vi 4hästar. Ett haflinger sto som hette Wolfi, en c-ponny valack; Doit (efter "Son of a Gun"), Millan och sedan en shettis till; Nicke. Nicke kom till oss lite annorlunda.

Pappa gick på torget i Skövde, det va marknad och auktion. När han hade gått runt lite gick han sedan fram till en liten svart shettis. Han blev kär och bestämde sig för att ta med honom hem. Lite gulligt tycker jag. :)

Vi avlade även på vår haflinger och hon fick ett par söta föl!

Senare så byggde mamma och pappa ett hus inne i Töreboda. Gården och hästarna såldes. Det var då ett par tjejer i skolan som red på ridskolan i Töreboda, bland annat Ellen och Johanna. Ellen tyckte jag kunde hänga med henne dit en dag. Sagt och gjort.

Jag minns att jag satt och kikade på de ryttare som red lektion och jag va jätte avis, jag ville ju också rida. ;) Sen tyckte jag även att det va konstigt att alla såg så sura och ihopbitna ut på hästryggen, rida är ju kul! Hahaha..

Efter bara någon vecka började jag på ridskolan. Jag minns även första hästen som jag red; Harmoni. Hon va en bjässe (tyckte jag då) på hela 163(?)cm. Jag hade bara ridit ponnys innan så visst va hon stor. Jag tjöt och sa att jag inte ville rida henne. Men ridläraren tyckte ändå att jag skulle testa henne. Det är något jag aldrig behövde ångra i alla fall. Hästen va som en stor gunghäst, alla gångarter va mjuka, luftiga och helt magiska. Nu ville jag inte ha någon annan häst än henne.

Bilderna under är sedan ridskolan. Här red jag en ungponny som heter Lemon (tror han va 4-5år där). Vi va väl runt 13-14år? Jätte svårt att komma ihåg! Och på andra kortet är det min närmsta vän Ellen på hästen Respons och jag på Lemon:

Efter att ha ridit på ridskolan från 4:an på lågstadeiet till gymnasiet någon gång i 1:an, gick jag över och blev medryttare på olika hästar. Blans annat fjordingen Tindra, sen en korsnings dressyrvalack Frasse. Men jag ville rida mer och få mer timmar i sadeln så, jag och Ellen bestämde oss för att börja rida i ett försäljningsstall utanför Karlsborg. Här fick vi rida hur mycket vi ville och på så många hästar vi bara orkade. Det va otroligt mycket blandade hästar kan jag säga. Allt från heta hästar som bara ville galoppera till hästar som knappt ville gå frammåt. Minns en ponny lite speciellt där ifrån och det va Donna. En otroligt snäll och trevlig ponny, en riktig läromästare. Hon och jag tog oss över hinder på 1m minns jag. 

Jag och Frasse:

Efter det så ville jag ha foderhäst. Jag umgicks mycket med en tjej som heter Alexandra och fick hänga med och rida hennes nordsvensk några gånger. Sen flyttade hon till Mariestad och tog med sig sin häst till ett stall i Lugnås. Här fanns även två varmblod som va tillsalu. Jag blev lite nyfiken och undrade vad dom ville ha för hästarna. Tänkte att, om jag kan köpa en billig häst så kändes det bättre än att ha en på foder. Jag provred bägge hästarna, och fastnade för en; Ambrina.

Fina Ambrina Labb:

Fortsättning följer...

/Kram Sofia 

Hej!
Jag tänkte nu påbörja min berättelse om mitt hästliv. Jag har en känsla av att den kommer bli rätt lång, så jag har beslutat att dela upp den. Hoppas du tycker att det blir en rolig läsning!

Jag började på ridskola som väldigt liten. Redan från start vill jag minnas att jag var totalt orädd och inget var liksom omöjligt. Men jag vill också minnas att jag aldrig var någon direkt lysnade ryttare. Snarare rätt dålig emellanåt. Speciellt hoppning!
Men jag kavade runt där på ridskolan på medelmåtta ponnyer och med en tyvärr rätt medelmåtta intresserad ridlärare.
Jag minns att jag så fort jag fick möjlighet att prova mig fram själv försökte med detta som kallades dressyr. Men det gick väl sådär! Efter några år bytte jag ridskola och där var ridläraren betydligt mer intresserad men ponnyerna var inte direkt välutbildade. Men där lärde jag mig sitta kvar på hästen och lösa problem. För ponnyerna var allt annat än lätta!
Sedan så började jag hjälpa till hos en familj med halvblod, avel och tävling. Detta var ju enormt för en liten hästtjej. Även om jag knappast fick rida de stora halvbloden så va det ju enormt att bara få mocka deras skit! Glömmer aldrig när jag fick äran att skritta av min favorithäst i ridhuset, vilken ära! Att jag fick bli ledd brydde jag mig inte om ;) Tänk om man va lika lättroad nu för tiden! Där lärde jag mig mycket!
Sedan flyttades hästarna och jag hittade nya hästar. Bland annat en enorm envis nordvensk som tjöt och sparkade när han beddes galoppera. Vid denna tid fick jag även börja vara med vid inridning av halvblod. Fortfarande totalt orädd! Nu fick jag lära mig om unghästar, inridning och visning av halvblodsföl. Jag red ibland en kompis varmblod som var så dumsnäll en häst kan bli. Helt orädd och galen som man var så styrde man den där fromme travaren mot allt för höga hinder!

 

Men han bar mig så snällt över hindrena! Denna hästen hade jag väldigt kul med!
Sedan så blev jag medryttare hos en fälttävlansryttare och där fanns hästen som skulle ta mig en lång väg i att bli en bra ryttare. Kanske inte på det sätt de flesta tänker om en bra ryttare, dvs tävlingar och meriter. Men på det sätt jag anser att jag är en bra ryttare. Känsla och förståelse för hästen. Att kunna på ett trevligt sätt sammarbeta och göra ridningen rolig och lätt, att kunna rida hästen i form, att kunna finlira, att kunna rida med små mjuka hjälper. Men framför allt just känsla. Hon lärde mig läsa, känna och påverka hästen på ett sätt som aldrig någon tränare skulle kunnat lära mig.

Den hästens namn är Rut. Nu när jag skulle skriva detta inlägg började jag leta bland mina album på nätet och hittade en film. En film jag gjorde när jag var 13-14? Eventuellt något år äldre. Men fortfarande ett barn. Innan jag satte igång den mindes jag hur jag gråtit och varit helt förstörd när hon skulle säljas. Och nog var det inte bara barnatårar. För här sitter jag snart 26 år gammal och grät lika mycket. 
Jag minns hur jag kände så för texten i låten. När filmsnutten på oss är så säger texten att jag ber om en sista dans. Filmen är tagen från just den sista dansen vi gjorde på en ridbana. För dans, det var det! Jag behövde bara tänka vad jag ville så gjorde hon det. Jag måste verkligen ge en eloge till Rut, för att ha lärt mig utan någon tränares hjälp att rida på det viset. Det är inte illa att få ett barn rida så, som inte ridit speciellt bra innan. 
En länk till filmen hittar du HÄR

Här är ett foto på mig och denna underbara häst!
 

Men livet gick vidare och jag stannade kvar i samma stall och fick möjligheten att rida ännu en fantastisk häst!
   
Denna valack är endast 4 år på korten, men tack vare Rut så hade jag i fortsättningen inga problem att rida de allra flesta hästar på samma sätt. Även om jag såklart fortfarande hade tonvis att förbättre och lära! Men känslan, den fanns! I detta stall fick jag möjligheten att rida flera riktigt fina hästar och även rida in en ponny för egen maskin. Vilket gick mer än bra! 

När jag tänker tillbaka på denna hästtid, som för många andra inneburit ponnytid, tävlingar och träningar. Så fick jag alltså lära mig rida med hjälp av andras hästar. Men jag är tacksam idag att det blev så. För jag fick lära mig så OTROLIGT mycket av många väldigt fina hästar! 

Efter detta började jag på ett internat gymnasium som inte innebar så mycket hästliv för min del, red lite då och då men inte mer. Mitt hästliv fortsatte på andra sidan livet, vuxenlivet. Mer om det får ni läsa i nästa inlägg :)

Nina