Nu flyttar jag tillbaka till min gamla blogg igen. Nina känner att hon inte riktigt hinner med att blogga. Och ska jag blogga själv så kan jag lika gärna göra det på min egna. :)

Följ mig, Totto och Mimmi på; SofiasTotto

Hoppas ni följer med! :)
  

Ja just det. Kanske jag ska berätta lite mer ingående om hur det egentligen gick igår!

Anneli kom för att rida ut en sväng på Mimmi med mig och Totto. Jag frågade om vi skulle rida till Bäckskogen, vilket hon gärna gjorde.

Det enda problemet va ju såklart att det är kor och får på vägen. Jag visste i alla fall att dom hade får hos grannen till oss, men efter att Ellen varit här och ridit en annan dag så tänkte jag att jag skulle göra likadant (typ använda Mimmi som sköld) och då gick han ändå förbi. Lite spännd såklart men föri gick han.

Det första vi möter är höns som springer lösa i grannens trädgård. Hästarna bara uppmärksammade dom men gjorde ingen grej av det.

Men som väntat fanns det får, men även kor i hagen lite längre bort. Mimmi knallade förbi, dock även hon liite tveksamt. Totto blev spännd som en fiolsträng och försökte vända flera flera gånger. det va svårt att hålla honom "inom ramen" då han vände flera gånger och ville sprina hem. Ett tag va vi nere i diket och han gjorde ett jätteskutt för att komma upp igen. (smidigt :P ) Jag fick även igår känna på hans passage då han blir så uppåt när han blir spännd. Efter att han vänt ett antal gånger så hoppar jag av för att inget otrevligt skulle hända. Jag sa till Anneli att det inte va säkert om jag ens kom förbi. Men som tur va så började korna och de flesta av fåren att knalla bort. Och när det bara va två får kvar, så lyckades jag övertala Totto att dom va så söta och att dom inte alls skulle äta upp honom. Så han gick med mig, spännt, men han gick i alla fall med mig!

Jag gick med honom en bit och hoppade sedan upp. Nu kunde vi fortsätta våran tur som om inget hade hänt. ;)

När vi började närma oss kyrkan så ser jag att dom släppt ut får även där i en hage PRECIS vid vägen. Attans..

Totto såg dom, men som tur va så va fåren trötta och låg  och sov eller stod under ett par träd och rörde inte märkvärt på sig. Så han knallade förbi, spännt, men gick ändå utan stopp.

Sen red vi en slinga i den helt underbara skogen och vände sedan hem igen. Förbi fåren, som gick ännu bättre än påvägen dit, spännt, men ändå frammåt och förbi. Skrittade grusvägen hem och över vägen för att sedan komma till ko/fårhagen igen. Nu stod inga djur så nära vägen som dom gjort innan, men man kunde fortfarande se dom. Totto knallade förbi, spännt, och med raska steg, men höll sig till skritt.

Jag är vekligen glad att det börjar ge med sig lite det här! Med Mimmi som draghjälp så ska vi nog kunna rätta till det här till något trevligt! :) Väldigt nöjd med min svartvita vän! <3

Idag kom Alice hit för att hoppa mina terränghinder med hennes Totte. Totto blev helt lyrisk, eller hur man ska säga.. Han kunde i alla fall inte släppa blicken från Totte. ;)

Vi red slingan i skogen först och tog stocken inne i skogen. Sen hoppade vi lite och gjorde lite banor. Totto va ofokuserad, gjorde en del konstiga språng och hade ingen direkt frammåtbjudning. Han hade helt enkelt fullt upp att hålla koll på Totte. ;) hahahah..

Alice och Totte skötte sig kanon! Roligast va banken, sa Alice och Totte verkade instämma! :)

Får rida mer ihop Alice! Totto behöver verkligen lära sig att "vara normal och inte bry sig om andra hästar". Det är som att han är i chocktillstånd. Hahah.. svårt att förklara, men han blir väldigt lugn och lat i alla fall. :P Roligt att rida med trevligt sällskap, och sen verkade Totto och Totte gå väldigt bra ihop!

Bläshästarna med "samma" pannband:

Att sätta igång en häst efter vila

Önskeinlägg.

Skritta, skritta och åter skritta. Skritten A och O för en häst som ska komma igång och bli hållbar på sikt! Det allra bästa är att skritta ut och ge sig in i en kuperad miljö med mycket backar upp och ner. Och att den får lyfta fötterna över stock och sten gör att den bygger rätta muskler inför nästa steg. Skritta på kortare sträckor i början (detta är extra viktigt för en häst som stått på box och stått stilla mycket), och utöka succesivt. Variera underlag för att stimmulera senor och leder. Detta steg bör man hålla sig till i 2-3veckor (gärna längre!) innan man lägger in trav.

Nu har hästen skrittats igång och är redo för nästa steg, traven. Även här är kuperad miljö, olika underlag, stock och sten det bästa alternativet för en häst som vilat. När hästen känns redo kan man börja på smått att rida den på ridbana. Skippa dock mindre volter för att undvika slitage. Det kan också vara bra att rida fram ute för att sedan trimma lite på banan och sedan skritta av ute igen. Trava gärna i ca.2veckor innan nästa steg läggs till.

Galoppen börjar man med på raksträckor på varierat underlag (obs. Inte för mjukt/hårt underlag då det är slitsamt för leder och senor). Sedan övergå till galopp i backar och sedan på ridbana. Även galoppen bör långsamt invänjas, speciellt galopp på bana då det blir mycket svängade. Bäst är galopp på raksträckor till en början, gärna även här ute i skogen för naturlig frammåtbjudning. Tänk på att inte samla hästen för länge och för mycket. Korta sträckor i taget samlas hästen upp för att sedan låtas gå frammåt.

Övergångar, övergångar, och övergångar är en annan superviktig del i igångsättningen! Alla övergångar är stärkande för hästen. Övergångarna sätter även hästen mer på bakbenen vilket såklart är önskvärt.

Vila med jämna mellanrum är också viktigt för att låta muskler vila och återställa sig. Att rida varannan dag är en bra grund för en häst som sätts igång, men även hästar som tappar frammåtbjudningen. Vet av egen erfarenhet tävlingsmänniskor med flera hästar än en, som låter sina hästar gå varannan dag med goda resultat även på tävlingsbanorna!

Ta det lugnt tänk förnuftigt och sunt! Känn efter!

Totto 3år:

Har några inlägg på G efter önskemål från Ellen. :) Hoppas jag hinner skriva och fixa med dem imorgon!

Idag har jag och Totto lekt lite i inhägnaden. Jag visade honom de nya hindren, löslongerade ock lekte även "följa John". Jag sprang och Totto efter. Vi testade alla hinder, även den med vattenmattan under. Det gick prima! :)

Mimmi hoppade jag upp på i hagen med bara ett grimskaft runt halsen. Totto fick ryck och busade omkring, men Mimmi höll sig till mina signaler och skötte sig så fint så! <3 Skritt, trav, halt från skritt, halt från trav, rida på volt, vända, snurra runt och backa, är vad vi kan tillsammans i halsring. :)

Nu är alla klara! Har under några dagar pysslat ihop 10hinderstöd. :) Efter sågning, skruvning och målning*2 så är dom äntligen klara.

Satte upp min lilla hinderpark i inhägnaden. Insåg att jag behöver måla om mina bommar och andra tillbehör med, men det får jag göra senare. Vad tycks?

Brittiska forskare har tittat på hur hästar reagerar vid inridning. De har jämfört Monty Roberts metod med det som de kallar "traditionell inridning".

Fjorton hästar deltog i studien. Monty Roberts representerade sig själv och övriga hästar reds in av en erkänt duktig och erfaren tränare. Träningen pågick 30 minuter om dagen i 20 dagar och sen skulle hästarna klara ett test med ryttare på ryggen.

De som tränades av Monty Roberts hade lägre maxpuls första gången de hade sadel (127 slag per minut jämfört med 176) och första gången de hade ryttare på ryggen (76 slag per minut jämfört med 147). Däremot var medelhjärtfrekvensen under det avslutande ridtestet samma för de två grupperna men hästarna som tränats av Monty Roberts fick bättre poäng av domarna.

Det finns andra studier med liknande upplägg. Polska forskare undersökte skillnader i hästarnas reaktion på olika inridningsmetoder. En kallade de traditionell inridning och den andra kallades naturliga metoder. Naturliga metoder betydde bland annat arbete i round-pen och mer gradvis tillvänjning än vid den traditionella inridningen. Även i den polska studien hade hästarna lägre hjärtfrekvens under vissa moment med den så kallade naturliga metoden.

För er som inte vet vem Monty Roberts är finns det exempel info HÄR!

I lördags åkte jag och Ellen iväg för att hjälpa till på Törebodas hästklubb. Där arrangerades Regional ponnyhoppning.

Vi blev snabbt tilldelade platser, Ellen fick stå i "utsläppet" från banan och jag fick stå inne på själva banan. Mitt uppdrag var att kratta där det behövdes (där det blev upptrampat och där hästarna vägrat) även bygga upp hinder som revs och bygga om banan.

Stämmningen va god om än lite stressat då vi va lite kort om folk tyvärr, men hoppas på att det inte märktes av de som va med och tävlade!

Från B- till D-ponnys va med och tävlade. Riktigt fina ekipage och duktiga små ryttare. dock reflekterade jag över an sak.

 - Under katagori B- och C-ponny så revs nästan inga hinder! Det va heller inte många stopp eller andra olydnader. Däremot kategori D-ponny så va det en hel del rivningar och vägringar. Varför? Det va verkligen STOR märkbar skillnad!

Min teori lyder; De som tävlar de mindre ponnyerna B-C, tänker inte så mycket, dom "bara" kör på. Låter hästen vara och använder små lätta hjälper (eftersom ryttarna är så små så kan dom inte göra samma tygeltag och skänkla på som äldre (vuxna) människor).

När sedan dom som tävlade D-ponny, tjejer/killar upp till 18år försöker påverka för mycket. Hästarna fick inte samma flyt och fick för många signaler (många gånger!). Hästarna stördes av ryttaren som även vissa gav dubbla signaler.

Tex. en tjej som "ptrr:ade" sin häst (bad den lugna sig) för att sedan sekunden efter smacka på den?

Många hade även skarpare bett såsom jaktkandar och pelham, även de hästar som inte hade någon spciell frammåtbjudning. Här satt dom och skänklade på sina ponnys, för att sedan ha ett skarpt bett i munnen som bromsar dom. Dubbalmoral!

Jag säger inte att dom inte är duktiga ryttare, heller inte att ALLA bettedde sig på detta vis. MEN det syndes SÅ tydlig skillnad på de som tävlade små ponnys mot de som tävlade maxade ponnys.

Detta gör mig bara ännu mer säker på att man ska försöka inverka så lite som möjligt på sina hästar! Låt dom rulla, tänk inte så mycket utan låt hästen få tänka själv! Att hästen känner en enstaka fluga som landar på dens kropp är att inte glömma. Man behöver inte skänkla in sporrarna i sidan på hästen, eller slå den med spö. Har du bara gett den rätt signaler som den förstår, då kommer allt att funka. Jag lovar!

Hästarna rör sig riktigt bra utan ryttare, stabila i sin kropp: