Hej!
Jag tänkte nu påbörja min berättelse om mitt hästliv. Jag har en känsla av att den kommer bli rätt lång, så jag har beslutat att dela upp den. Hoppas du tycker att det blir en rolig läsning!

Jag började på ridskola som väldigt liten. Redan från start vill jag minnas att jag var totalt orädd och inget var liksom omöjligt. Men jag vill också minnas att jag aldrig var någon direkt lysnade ryttare. Snarare rätt dålig emellanåt. Speciellt hoppning!
Men jag kavade runt där på ridskolan på medelmåtta ponnyer och med en tyvärr rätt medelmåtta intresserad ridlärare.
Jag minns att jag så fort jag fick möjlighet att prova mig fram själv försökte med detta som kallades dressyr. Men det gick väl sådär! Efter några år bytte jag ridskola och där var ridläraren betydligt mer intresserad men ponnyerna var inte direkt välutbildade. Men där lärde jag mig sitta kvar på hästen och lösa problem. För ponnyerna var allt annat än lätta!
Sedan så började jag hjälpa till hos en familj med halvblod, avel och tävling. Detta var ju enormt för en liten hästtjej. Även om jag knappast fick rida de stora halvbloden så va det ju enormt att bara få mocka deras skit! Glömmer aldrig när jag fick äran att skritta av min favorithäst i ridhuset, vilken ära! Att jag fick bli ledd brydde jag mig inte om ;) Tänk om man va lika lättroad nu för tiden! Där lärde jag mig mycket!
Sedan flyttades hästarna och jag hittade nya hästar. Bland annat en enorm envis nordvensk som tjöt och sparkade när han beddes galoppera. Vid denna tid fick jag även börja vara med vid inridning av halvblod. Fortfarande totalt orädd! Nu fick jag lära mig om unghästar, inridning och visning av halvblodsföl. Jag red ibland en kompis varmblod som var så dumsnäll en häst kan bli. Helt orädd och galen som man var så styrde man den där fromme travaren mot allt för höga hinder!

 

Men han bar mig så snällt över hindrena! Denna hästen hade jag väldigt kul med!
Sedan så blev jag medryttare hos en fälttävlansryttare och där fanns hästen som skulle ta mig en lång väg i att bli en bra ryttare. Kanske inte på det sätt de flesta tänker om en bra ryttare, dvs tävlingar och meriter. Men på det sätt jag anser att jag är en bra ryttare. Känsla och förståelse för hästen. Att kunna på ett trevligt sätt sammarbeta och göra ridningen rolig och lätt, att kunna rida hästen i form, att kunna finlira, att kunna rida med små mjuka hjälper. Men framför allt just känsla. Hon lärde mig läsa, känna och påverka hästen på ett sätt som aldrig någon tränare skulle kunnat lära mig.

Den hästens namn är Rut. Nu när jag skulle skriva detta inlägg började jag leta bland mina album på nätet och hittade en film. En film jag gjorde när jag var 13-14? Eventuellt något år äldre. Men fortfarande ett barn. Innan jag satte igång den mindes jag hur jag gråtit och varit helt förstörd när hon skulle säljas. Och nog var det inte bara barnatårar. För här sitter jag snart 26 år gammal och grät lika mycket. 
Jag minns hur jag kände så för texten i låten. När filmsnutten på oss är så säger texten att jag ber om en sista dans. Filmen är tagen från just den sista dansen vi gjorde på en ridbana. För dans, det var det! Jag behövde bara tänka vad jag ville så gjorde hon det. Jag måste verkligen ge en eloge till Rut, för att ha lärt mig utan någon tränares hjälp att rida på det viset. Det är inte illa att få ett barn rida så, som inte ridit speciellt bra innan. 
En länk till filmen hittar du HÄR

Här är ett foto på mig och denna underbara häst!
 

Men livet gick vidare och jag stannade kvar i samma stall och fick möjligheten att rida ännu en fantastisk häst!
   
Denna valack är endast 4 år på korten, men tack vare Rut så hade jag i fortsättningen inga problem att rida de allra flesta hästar på samma sätt. Även om jag såklart fortfarande hade tonvis att förbättre och lära! Men känslan, den fanns! I detta stall fick jag möjligheten att rida flera riktigt fina hästar och även rida in en ponny för egen maskin. Vilket gick mer än bra! 

När jag tänker tillbaka på denna hästtid, som för många andra inneburit ponnytid, tävlingar och träningar. Så fick jag alltså lära mig rida med hjälp av andras hästar. Men jag är tacksam idag att det blev så. För jag fick lära mig så OTROLIGT mycket av många väldigt fina hästar! 

Efter detta började jag på ett internat gymnasium som inte innebar så mycket hästliv för min del, red lite då och då men inte mer. Mitt hästliv fortsatte på andra sidan livet, vuxenlivet. Mer om det får ni läsa i nästa inlägg :)

Nina

 

Taito

30 december 2013 16:31

Roligt att läsa. Har du köpt den nya hästen, som du var och tittade på?

http://70pluss.wordpress.com

Nina och Sofia

30 december 2013 18:30

Hej Taito!
Jag har honom på foder ett tag först så köper jag sedan om vi trivs ihop!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu flyttar jag tillbaka till min gamla blogg igen. Nina känner att hon inte riktigt hinner med att blogga. Och ska jag blogga själv så kan jag lika gärna göra det på min egna. :)   Följ mig, Totto och Mimmi på; SofiasTotto       Hopp...

  Svar på kommentar – Böjning runt en skänkel? Inlägg skrivet av Amanda.   Kan någon förklara för mig varför man inte behöver innertygel på böjt spår?   Svar: Det här tror jag är något som väldigt många funderar över men som inte så må...

Nu gör hästarna lite nytta utanför stallet. Fint blir det! ;-)...

  Ja just det. Kanske jag ska berätta lite mer ingående om hur det egentligen gick igår!   Anneli kom för att rida ut en sväng på Mimmi med mig och Totto. Jag frågade om vi skulle rida till Bäckskogen, vilket hon gärna gjorde. Det enda proble...

Idag har jag och Totto ridit förbi både kor och får! :-D