Igår och i söndags har jag ridit bägge hästarna. Tanken är att jag ska rida bägge idag med, först ska jag bara in till Mariestad en sväng.

I söndags när jag red Totto ( ni vet som läste mitt inlägg då) att han va kanon pigg och spänd! Vilket han har varit dom senaste 5-10gångerna jag ridit men något undantag. Jag bestämnde mig efter många om och med att testa att betsla upp honom, vilket jag engentligen verkligen INTE ville göra, eftersom att jag vet orsaket till varför han är sån som han är just nu. Till en början så har han stått MASSOR nu det senaste, MER än vad Mimmi gjort. Sen är det även svårt att rida dressyr i skogen, ja, jag vet att det GÅR men det är väldigt lätt att bara låta hästen gå och man struntar i att göra 100övergångar och liknade. Och i sommarhagarna är det för blött för att rida i. Formen försöker jag träna på för det mesta, men det är för ryggens skull.

Där brister det i alla fall, och vad är det som brister som allra mest när man hoppar över dressyrarbetet? jo, Lydnad!

Totto är unghäst och på så sätt känslig, men han har även mycket kallblod i sig vilket gör att han även är okänslig (drar INTE alla kallblod över en kant nu men i regel så är dom lite tåligare än fullblod/araber osv). Han har lätt för att stänga av sånt som kanske gör lite ont och så, som när han egentligen borde varit halt efter svullet ben med sårskador och vätskefyllnad knallade han på som vilken annan dag som helst..

I alla fall så har han legat mycket i min hand de senaste gånger som jag ridit honom, och ni som känner mig vet att jag INTE vill bära mina hästar. När jag även försökt lugna ner och sakta av så har det blivit så utdraget att jag såklart kännt mig väldigt osäker på honom. Det har verkligen inte gått att få honom lugn! Och hur kul är det att rida runt på en häst som inte är i kondis, men som aldrig ändå blir lugn? Inget kul alls!

Så nu fick i alla fall babypelhammet åka på. Usch, tyckte det känndes hemskt med en gång, och Erik som tittade in i stallet fick även han höra vad jag tyckte illa om detta.. Men jag chansade och tog hem vinsten!

I början av uteritten va Totto så som han varit nu, spänd och pigg. Han gick emot bettet som om det vore vilket bett som helst i början. Men efter ett tag släppte det. Han sänkte sig i en trevlig form, sänkte huvudet ner till marken (så som han så ofta gjort förr) och njöt! Äntligen hade jag lyckats vända på hans rygg och fått den uppåt igen! :D Från spänd till avslappnad!

Nu slapp vi dragkamper och tung häst i handen. Tillbaka till minimal kontakt i handen och bettet och tillbaka till sammarbete och känsla! TACK!

Nu ska jag rida på detta bett ett par gånger nu i igångsättningsperioden, när vi har hel kontroll igen så åker det vanliga tredelade på igen!

Det som är bra med ett skarpare bett med är att JAG känner mig tryggare, vilket såklart smittar av sig på Totto och vi får det trevligare tillsammans. Och NEJ jag ytnyttjar inte bettets kappacitet om jag inte verkligen MÅSTE(!!), MEN den finns där!

Puh, ett kämpigt inlägg om känsliga saker. Som sagt så gillar jag inte att betsla upp, men bättre det än att sluta rida på honom för att jag blir för feg..

Lämna gärna era åsikter i en kommentar!

Min fina lilla kaninbebis får avruda denna gång: