Ja just det. Kanske jag ska berätta lite mer ingående om hur det egentligen gick igår!

Anneli kom för att rida ut en sväng på Mimmi med mig och Totto. Jag frågade om vi skulle rida till Bäckskogen, vilket hon gärna gjorde.

Det enda problemet va ju såklart att det är kor och får på vägen. Jag visste i alla fall att dom hade får hos grannen till oss, men efter att Ellen varit här och ridit en annan dag så tänkte jag att jag skulle göra likadant (typ använda Mimmi som sköld) och då gick han ändå förbi. Lite spännd såklart men föri gick han.

Det första vi möter är höns som springer lösa i grannens trädgård. Hästarna bara uppmärksammade dom men gjorde ingen grej av det.

Men som väntat fanns det får, men även kor i hagen lite längre bort. Mimmi knallade förbi, dock även hon liite tveksamt. Totto blev spännd som en fiolsträng och försökte vända flera flera gånger. det va svårt att hålla honom "inom ramen" då han vände flera gånger och ville sprina hem. Ett tag va vi nere i diket och han gjorde ett jätteskutt för att komma upp igen. (smidigt :P ) Jag fick även igår känna på hans passage då han blir så uppåt när han blir spännd. Efter att han vänt ett antal gånger så hoppar jag av för att inget otrevligt skulle hända. Jag sa till Anneli att det inte va säkert om jag ens kom förbi. Men som tur va så började korna och de flesta av fåren att knalla bort. Och när det bara va två får kvar, så lyckades jag övertala Totto att dom va så söta och att dom inte alls skulle äta upp honom. Så han gick med mig, spännt, men han gick i alla fall med mig!

Jag gick med honom en bit och hoppade sedan upp. Nu kunde vi fortsätta våran tur som om inget hade hänt. ;)

När vi började närma oss kyrkan så ser jag att dom släppt ut får även där i en hage PRECIS vid vägen. Attans..

Totto såg dom, men som tur va så va fåren trötta och låg  och sov eller stod under ett par träd och rörde inte märkvärt på sig. Så han knallade förbi, spännt, men gick ändå utan stopp.

Sen red vi en slinga i den helt underbara skogen och vände sedan hem igen. Förbi fåren, som gick ännu bättre än påvägen dit, spännt, men ändå frammåt och förbi. Skrittade grusvägen hem och över vägen för att sedan komma till ko/fårhagen igen. Nu stod inga djur så nära vägen som dom gjort innan, men man kunde fortfarande se dom. Totto knallade förbi, spännt, och med raska steg, men höll sig till skritt.

Jag är vekligen glad att det börjar ge med sig lite det här! Med Mimmi som draghjälp så ska vi nog kunna rätta till det här till något trevligt! :) Väldigt nöjd med min svartvita vän! <3