Mina små hjärtegull:

På måndag kommer mitt kaninpaket. :) Ska bli kul att se hur buren/burarna ser ut i verkligheten!

Snart kommer syster, Alva och Ture. Dom va sugna på att kika på kaninbebisarna. Sen får vi väl se om dom

kanske vill hälsa på hästarna med, det brukar dom vilja i alla fall. ;)

Vädret är väl sådär idag, men senare blir det ridning ändå, om det inte börjar ösregna förstås.. Håller tummarna för uppehåll. Båda hästarna är säkert sugna på att komma ut lite tror jag allt!

Längtar tills man kan ta lite vårbilder med hästarna. Plus att jag är sugen på att få lite bilder på mig och hästarna ihop. Efter att ha letat bilder till "headern" insåg jag att jag inte har några ridbilder sedan två år tillbaka. Har bara ett par filmer och printscreen från filmerna. Får bli ändring på det tycker jag!

Sköna fredag säger jag bara! Denna helgen är verkligen efterlängtad, varför? Jo, jag har haft så ont i ryggen i veckan så jag ser fram emot att vila den i trim inför nästa veckans jobb. Eller vila och vila, vad jag har hört så är det bättre att hålla igång en ond rygg, så vi får se vad jag hittar på. Ridning står i alla fall på schemat. :)

Idag släppte jag ut kaninungarna i matrummet för första gången. Först så smög dom omkring så nära golvet som det bara gick, men efter ett tag så blev det full rulle. Energin höll dock inte speciellt länge. För efter en del skuttande och äventyrande så samlade sig dom små 3 i en liten klunga och verkade vilja sova. Så jag släppte in dom i buren igen, med lite att tänka på. ;)

Tussan va med och verkade först förvånad över hus bebisarna hade kommit ut i "hennes" stora rum. Hon höll koll på alla först innan även hon släppte loss och skuttade glatt runt. :)

I förmiddags fick jag åka från jobbet för jag fick världens migrän :( Hem och sova några timmar så blev det bättre!
Sen begav jag mig till stallet och red!
Började på banan och tränade lite galopp och hon samlade sig jättefint och gick väldigt bra! Helt otroligt eftersom hon inte ens är igång ordentligt! Sen gav jag mig ut på grusvägarna och travade lite. Hon är så fin i munnen denna hästen så det är inte sant. Jag kunde ha halvlånga tyglar, stilla hans och hon gick i väldigt fin form utan något stöd alls. Jag vet att de flesta tycker att hästen ska ta stöd på bettet och så har jag alltid ridit förr. Men varför ska man hålla i munnen på henne när hon går så trevligt ändå? Kan hon bära sig själv så bra så är väl det toppen!
Efter ridpasset så borstade jag ut svansen som jag spolat rent innan från all lera. Dessutom brunstar hon så dne va inte alls fräsch! Borstade henne noga och myste mycket!
     

I måndags var hovslagaren ute och skodde om Pilan, hon har någon medfödd deffekt på alla 4 hovar, samma på alla som vi kommer få pyssla en del med men det ska nog inte vara någon fara!
Hon va väldigt snäll att sko, som med allt annat :)
Har inte kunnat inviga de nya joggingdojjorna än :( Har varit så himla trist väder, vräkt ner snöblandat äckligt slafs. 
Sedan så ska vi ju flytta i helgen så det är lite annat att göra med. Men imorgon ska vi allt ta oss ett litet pass på banan efter jobbet. Om det nu inte vräker ner blött från himmelen. 
 
Nina

Fyller på med Halm hos hästarna!

Gossar även med katten..

Stöd eller kontakt?

Majas

En sak som skiljer sig mellan den traditionella och den Akademiska ridkonsten är sättet att se på ryttarens kontakt med hästens mun. I den traditionella ridningen pratar man ofta om ett stöd, något som för mig innebär för mycket kontakt mellan hand och mun. Ett stöd är något man lutar sig emot, eller som håller något på plats för att förhindra att det ramlar omkull. Jag är inte intresserad av att mina stackars armar ska vara ett stöd för hela hästens framdel och jag tror heller inte att hästen är intresserad av att bära upp allt detta med sin mun! Vad som händer när ryttarens hand blir hästens femte ben kan ni läsa mer om i mitt tidigare inlägg om just detta.

Jag föredrar att istället prata om kontakt mellan min hand och hästens mun. En kontakt kan nämligen vara mycket lätt och är ibland så lite som tygelns vikt. Många anser att när tygeln glappar så har hästen “knäppt av” i nacken, men så behöver inte vara fallet. Det kan självklart vara det som hänt, men det behöver inte vara det!

Man ska alltid sträva efter att hästen söker ryttarens hand, men det är just här det blir fel många gånger. Att hästen söker ryttarens hand och att ryttaren tar kontakt med hästens mun är inte samma sak! Målet är att hästen alltid ska söka en mjuk kontakt med min hand, men att jag enbart kortar upp tyglarna och tar kontakt med hästens mun och placerar den i en form den kanske inte är redo för är att börja i fel ände. Det är stor skillnad att rida sin häst på handen och att hästen söker sig fram till handen!

Många gånger tror jag att det finns en viss förvirring kring begreppen. Jag väljer att kalla det jag beskriver ovan för kontakt, medan någon annan kallar det för stöd och menar precis samma sak. Det jag definierar som stöd anser jag dock leda till motstånd och spänning hos hästen och något jag alltid eftersträvar i min ridning är att aldrig skapa motstånd, jag vill ha ett harmoniskt samspel!

Jag och bästa Totto.

Nu har jag gjort ännu en beställning från Zooplus. Tidigare så har jag beställt kaninmat och nu beställde jag en ny bur samt en kaninhage.

Det är så här att jag har bestämt att jag ska spara en kaninbebis som sällskap åt Tussan, en hane, och ja, självklart ska han kastreras! Anledningen till att jag ska spara en hane (om nu någon av ungarna är en hane) så har jag forskat och läst på MÅNGA sidor att hona och kastrerad hane är de som går som allra bäst ihop! Om det nu skulle vara så att ingen av kaninbebisarna är hane så kommer jag att testa med en hona, vilket troligen också kan gå jätte bra, även om risken är större att dom blir osams om man jämför med en hankanin.

Eftersom att vi bestämt att ha två kaniner så ville jag även att dom skulle ha en större bur. Vi har även kommit överens om att kaninerna ska få bo inne hos oss under vintern, men även få vara ute på sommrarna och när det är fint vår/höstväder. Jag kände då att jag ville ha en finare bur och beställde en i trä. En relativt stor bur i två våningar. Passade även på att köpa en kaninhage med nät/tak och nylongolv. Nylonglovet kan man ha inomhus och tanken är att den ska användas vid avvänjning av kaninbebisarna när de är redo att klara sig utan mamma Tussan.

Eftersom att jag ska kastrera en hane så kommer Tussan och hanen få bo i varsin bur ett tag. Till en början vid könsmognad och tiden fram till kastreringen, sen har jag läst att man ska vänta 2-3månader att släppa ihop dom efter kastreringen så att alla spermier verkligen är döda. Då kommer hanen få bo i den nya buren och Tussan i sin gamla. Detta även för att jag även läst att det bästa är att släppa in honan till hanen eftersom att honan vaktar sitt revir på ett annat sätt än vad hanar gör.

Puh, jag har läst så många faktasidor nu om kaniner så jag är alldeles tom i huvudet.. ;) Hahahahahaha..

Om någon är riktigt duktig på kaniner och har hört annat eller har en bättre idé än det jag tänk mig så får ni gärna höra av er! :)

Här är hagen med tak och nylongolv:

Och här är inneburen: