Alla bilder på bloggen är "KLICKBARA". Klicka gärna på dom för större format och bättre skärpa! :)

Någon som är intresserad av en pressentation av mina hästar? :)

Texten är lånad av: Alexandra

 

Man kan ju fråga sig vad en graman egentligen är, mer än läderremmar för ungefär tvåhundra spänn. Gramanen används ju för att hjälpa hästen att gå i rätt form, och ska bara ta emot när hästen tar upp huvudet, och på så vis bli en vägledning för hästen. Den fästes som ni vet oftast i sadelgjorden, löper mellan frambenen, vidare genom bettringen och sedan vidare till ryttarens hand.

Med andra ord hjälper gramanen med att sänka hästens huvud, och det är därför man ofta hör att gramanen bara ska användas av erfarna ryttare och på väldigt svårridna hästar eftersom det är väldigt lätt att tvinga hästen till att placera huvudet med en graman. Med andra ord placerar gramanen huvudet, men gör ingenting med bakbenen som egentligen är det som faktiskt är grunden för vad för form hästen kommer bära sig i. Gramanen hjälper hästen alltså inte att gå i form, utan enbart att sänka huvudet - vilket kan vara ett hjälpmedel, om man nu enbart behöver ett hjälpmedel för att sänka hästens huvud.

När man sätter på en häst en graman så faller hästen gärna naturligt på bogen för att ge efter för gramanen, och i och med detta kommer den att förlora bakbenen. Även om ryggen lyfts när hästen går med huvudet nedåt så kommer hästen fortfarande tappa bakbenen då hästen går undan för trycket, lägger sig på bogen och därför börjar använda mer skjutkraft istället för bärkraft. För att bara snabbt flika in vad skillnaden på ett bärande bakbensteg och ett skjutande är så kan man enkelt tänka sig att när hästen vinklar sitt bäcken bakåt och "sätter sig" på rumpan (i samling exempelvis) så kommer hästen börja kliva mer under sig än bakom sig, varpå den kommer använda mer ytan framför hoven och benets neutrala ställning om hästen bara står jämfota rakt upp och ned. När hästen lägger sig på bogen börjar skjutkraften aktiveras, och när hästen lägger vikten bakåt så bogen lättar, då aktiveras bärkraften. Enkelt förklarat kan man tänka sig det hela som en gungbräda.

 

 

Folk använder iderligen gramanen för att få hästen att gå i form, vilket oftast stjälper mycket mer än vad det hjälper. Överlag brukar hästar hitta en bättre form med mindre hjälpmedel då hästarna då har större chans att hitta en bekväm form själv. Därmed blir formen oftast starkare och mer harmonisk i längden.

Jag har aldrig sett en häst som haft graman i syfte att bara få igenom sista delen i formgivningen. De absolut flesta hästar (om inte alla) hamnar på bogen, tappar bakbenen och tar in huvudet för att slippa obehaget från bettet som vid för mycket kontakt bildar ett tryck över lanerna och vid ett delat bett även i gommen. Med gramanen dras även hästens huvud neråt, varpå hästen gärna dyker ner och bakom hand.

När man rider med graman kan man enkelt tvinga ner hästens huvud och få den att knäcka av i nacken så halsen välvs. Fint? Kanske om man nu bara vill ha en häst på kröker på nacken, men i längden kommer den gå sönder. Hästen kommer aldrig förflytta sin vikt bakåt bara för att man rider med en graman!

 

Jag har fått låna bilder på Elvira när hon red sin förra foderhäst Zito med graman. Här ser man precis det som de tecknade bilderna visar. Hästen lägger sig på bogen och tappar bakbenen. Zito sänker och kröker nacken, men någon bärig form är det inte tal om.

 

Här travar Zito på och länger stegen, men han ligger på bogen och ni ser att han bara använder sin skjutkraft. Vid x:et kommer han antagligen sätta ner sin hov. Bakom den bakre linjen vid höften finner vi skjutkraften, och framför linjen vid höften finner vi bärkraften. Även om han kommer sätta ner sin hov framför linjen så använder han nästan bara påskjut som ni kanske ser. Ett bärande steg är tvärt om: har mer bärkraft än påskjut. Ett steg har alltid båda delar, men kan ha mer av det ena, eller det andra.

Samma sak ser vi här, men här i kortare trav. Zito ligger och hänger på bogen och bygger på sin underhals eftersom hans bakben inte bär och därmed kan bygga en överlinje hos honom. Även om han här egentligen skulle använda mer bärkraft om han gått i en biomekanisk form så använder han ändå mest skjutkraft. På båda bilderna har han antagligen även ett obehagligt tryck över lanerna i munnen.

Som ni märker är det otroligt lätt att missbruka en graman. Jag tror inte någon någonsin skulle göra det med vilje, men alla har vi missbrukat något någon gång utan att vi kanske förstod det då. Dessutom är gramanen en extra rem som kan besudla hästen på sin frihetskänsla. Tänk dig själv att ha en massa remmar på dig själv som ska spännas hit och dit!

Oavsett hur eller vad man håller på med så har vi alla samma vilja - att jobba med en häst som är glad och hållbar. Att hästen inte känner sig instängd är då förstås viktigt. En del hästar skiter i om de har en extra rem, andra är väldigt känsliga för det. Dock bryr sig faktiskt alla hästar, men många orkar inte protestera. Precis som vi människor kan de vända sig innåt och hålla tyst, även om de skulle vilja skrika - och det gäller allt!

Dessutom är det som såhär, att en skolad häst kan bära sig, och då finns det inte behov av en graman. Är hästen inte stark nog att bära sig rätt så kan ingen hjälptygel göra det åt den heller. Musklerna och mjukheten finns i så fall inte där än, så enkelt är det. Med andra ord finns det egentligen ingen anledning att använda sig av en graman, om man inte envisas bara för sakens skull. Gramanen hjälper inte hästen att gå i form. Gramanen sänker enbart hästens huvud, vilket lätt kan få bieffekter där hästen börjar gå fel och inte i en harmonisk form.

Här är ser ni även Alba röra sig fritt med bogfrihet och bärkraft. Hon illusterar fint hur formen börjar bakifrån, och med detta kommer hon kunna börja skolas till en bärig formgivning.

 

Också i fri skritt är bakbenen aktiva och bogen lätt på en häst som kommit en bit i sin utbildning.

 

 

 

I fredags så kom min sadel och jag provade den igår :) den va som jag väntat lite lång. Men de är ju inte själva sittytan som är för lång utan bakdelen och padden. Det är ju ingen bom så det kan ju inte skada honom. Risken för skav finns men jag hoppas det går bra. Den ska ju bara användas tills han kommit i bättre form. Då ska jag skaffa en westernsadel med bom. Men det är så trist att behöva byta hela tiden när de ändras i och med inridning och bantning.
Han tyckte att sadeln var lite läskig bara vid åsynen av den. Men han accepterade ändå att ha den på ryggen även om han blev lite spänd och unghäst fjantig.

Idag så testade jag igen att hänga på honom. Första försöken så höll min sambo lite dåligt i han så han fick möjligheten att bocka iväg. Men när sambon kommit på hur han behövde göra så gick det otroligt smärtfritt. Jag "hoppade" upp och ner några gången och hängde en liten stund varje gång. Sedan så tog vi försiktigt ett steg i taget medan jag hängde. Till slut gick vi ett halvt varv i korallen och sedan avslutade vi. Han va så duktig och det va så kul!

Fortsättning..

Ambrina va väldigt grön när jag köpte henne. Minns att jag skulle rida över ett par travbommar och jag styrde emot och Ambrina tvärvägrade, hon hade antagligen aldrig sett en bom förut. Vi dansade 6meter ifrån bommarna och kom inte närmre. Bommarna fick ligga framme och jag red emot dom nästan varje dag, för varje gång kom vi närmre och närmre.. Vi tillsammans gjorde en enorm utveckling. Från att inte vilja komma i närheten av en bom till att hoppa 90/1m. Ambrina och jag spenderade 8månader ihop innan jag tyvärr va tvungen att sälja henne av ekonomiska skäl.

Här finns ett mer ingående inlägg om Ambrina.

När jag sålt Ambrina kände jag ändå att jag ville hålla på med hästar. Hästar har alltid funntis i mitt liv och ja, jag har svårt att klara mig utan dom! Jag hängde med Alexandra till de stall som hon flyttat sin dåvarande häst, Anna. Anna fick jag rida så gott som hur mycket jag ville. En dag när jag red henne så frågade en kvinna om jag visste någon som ville hoppa hennes dressyrvalack ett par gånger i veckan. Jag kunde inte motstå och sa att jag kunde tänka mig det. Skulle jag ända åka ca 4mil (enkel resa) så kunde jag väl lika gärna rida två hästar. Sagt och gjort. Jag började även rida Gin Rummy.

Rummy:

Efter ett tag flyttade Rummy till ett annat stall och Anna såldes. Då bestämde jag och Ellen att vi skulle börja på ridskolan igen. Denna gång va det nya arrendenter och i ridskolestallet fanns endast ett fåtal hästar. Hästarna hade gått minst medelsvår dressyr och hoppning. En av dom hade t.o.m gått st.Georgs Derssyr. Aldrig någonsin tidigare hade jag ridit så mycket skolor som vi nu fick göra. Att ridläraren va B(A?)-tränare i dressyr gjorde att vi fick rida dressyr mest hela tiden, och när vi hoppade så red vi ändå en hel del skolor, mellan innan och efter sprången.

Jag hjälpte till massor på ridskolan, mockade, fodrade och motionerade hästarna. Det va riktigt kul att få rida dessa trevliga hästar. Inte minst Diablo, en 5årig valack, helt i min smak.

Diablo och jag från en kadrilluppvisning:

Tyvärr gick inte ridskolan runt och låg på is ett tag. Då la jag ut en blocketannons om att jag ville bli medryttare, och Marlene tog kontakt med mig. Goa, snälla Marlene har connemara ponnys uppfödning. Här red jag lite olika ponnys i olika åldrar. Hade även med mig ett par vänner, min syster och (kors i taket) Erik va även med mig en gång och red (även Eriks mamma va med och red).

Jag och fina connemaran Baley:

Nu fick jag erbjudande att ha Rummy på foder, och bestämde mig för att ta den chansen. Rummy blev min i ett par månader innan han tyvärr blev skadad och va inte fräch under en längre tid. Han fick åka tillbaka till sin ägare och nu bestämde jag mig för att köpa en häst.

Jag har sedan jag va 12år sagt att; -När jag blir gammal så ska jag ha en häst ifrån Göran. Sagt och gjort åkte jag dit för att titta på häst. Efter 3besök bestämde jag mig för att ta med honom hem; Ta Tongka (Totto).

Så här nöjd va jag dagen han blev min:

Totto hade inte ens fyllt 2år när jag köpte honom. Så jag hade en lång väg gå innan jag ens kunde sitta på honom. Eftersom han inte va direkt hanterad innan så fick jag även lära honom att lyfta hovar, ha täcken, träns och sadel på ryggen osv. Under inlärning och inridning så hade jag även chansen att vara medryttare på diverse hästar i samma stall som Totto stod. Jag hade även i tanken ett par gånger att jag skulle köpa en häst till, då det inte blev så mycket ridning (såklart) på Totto. Åkte och kikade och provred några styckna, men det va ingen som kändes 100% bra. Men jag fortsatte att rida in Totto och red som sagt några fler hästar. Bland annat; Putte, Tarzan och Benito.

Tarzan:

Benito:

Sen köpte jag och Erik en liten gård i maj 2012. Nu hade jag chansen att ta hem Totto, men behövde såklart en till häst. Jag hade ingen aning då att Benitos ägare även ägde en till häst som hennes son hade just då. I alla fall så kände sonen att inte han hade tid för att ha häst längre och dom hade kommit överens om att hitta ett nytt hem åt Mimmi. Så när jag pratade med Marja om att jag behövde en till häst så började hon berätta om Mimmi. Även om hon nu inte verkade som "världens drömhäst", nej, för hon va ett riktigt fuxsto som iband inte alls ville komma in ifrån hagen, hade hormoner som åkte upp och ner, va stundtals tokbrunstig och även svårlastad. Men jag bestämde mig för att ge hästen en chans, eftersom vi ändå behövde hämta Mimmi från Stockholm till Lugnås där Totto stod, skulle jag få chansen att lära känna Mimmi och Totto och Mimmi skulle också få lära känna varann innan jag bestämde mig.

Sagt och gjort så åkte vi och hämtade Mimmi. Bilresan va på ca4tim (enkel resa). Det första jag såg va ett litet fuxsto som redan hade börjat bli lite nervös (det va precis som att hon visste att hon skulle åka). Det tog ett tag att lasta henne, och vi va väl 4-5personer på plats för att försöka få in henne. Väl inne stod hon som ett ljus hela vägen hem.

Jag fick rida Mimmi hur mycket jag ville och jag kände ganska så snabbt att jag gillade henne. Hon kom alltid fram i hagen och har ett vaket och uttrycksfullt utryck!

Här är Mimmi från andra dagen i Lugnås:

Efter att Mimmi och Totto hade fått hälsa på varann i hagen blev den avgörande faktorn om jag skulle köpa Mimmi eller inte. Dom släpptes ihop och verkade trivas med varann.

Så då va det bestämt, Mimmi fick hänga med oss hem och här står vi alla nu, hemma på gården Adolfsberg.

Hoppas ni vill fortsätta att följa våran resa!

/Kram

Undrar om ni har några önskemål om vad vi ska skriva om på bloggen? Kanske ha en frågestund? Vill ni veta mer om våra hästar? Eller undrar om något mer om oss? Fråga på! :D

Snygg Mimmi:

Kram!

Idag känner jag mig lite piggare! Hoppas det håller i sig så att man orkar rida lite ikväll!
Hur gör ni när det är mörkt? Ni som inte har paddock/ridhus?

Jag har lyckats hitta två BRA pannlampor! Den ena bättre än den andra, men båda går jättebra att rida med. Aldrig någonsin har jag trott att man kunde använda pannlampor på så sätt att msn verkligen känner att man kan rida så pass obehindrat som jag ändå kan nu ute i "höstmörkret".

Om ni vill så kan jag skriva lite om pannlamporna i efm/kväll? :-)

Gudars vad trött jag är idag! Erik har snarkat och pratat i sömnen i flera omgångar i natt, och han har väckt mig otaliga gånger! :-P Har precis sovit lite i soffan, och ska snart gå ut och fodra hästarna. Dom ger mig alltid lite extra energi, så förhoppningsvis håller jag mig uppe tills lite senare så att jag kan sova ordentlig inatt! Hoppas även Erik håller munnen stängd! Haha..

/Kram Sofia