Kommunikation viktigast för Michel Robert

En vanlig syn på framridningen under internationella tävlingar är den franske legendaren Michel Robert, longerandes en häst. Det var något vi även fick se när han för någon vecka sedan var på Sverigebesök – och höll clinic på Equality Lines anläggning på Hammarö.

Text & foto: Cecilia Konvalina
  
Michel Robert arbetar hästen på en liten volt, mest för kommunikationen men också för att få den avslappnad. Han visslar och andas högljutt medan han longerar, och får hästen att gå med huvudet lågt och med avslappnad rygg.
– Det handlar om kommunikationen med hästen. Att ta och ge, jag skapar kontakt mellan mig och just den här individen. Genom munnen tar jag kontakten och så släpper jag efter när den tar för sig framåt-nedåt.

Michel Robert ser till att vara bakom hästen så att den rör sig framåt, annars bromsar du den med kroppsspråket.
– Jag har hästen nära mig när jag longerar, genom att arbeta på volten kan jag flexa den helt utan press, säger han.
Fransmannen är generös med klappar och uppmuntran. Med sin hatt och sitt mjuka sätt ser han även till det yttre ut som den hästkännare han är.
– Det handlar enbart om fysisk och mental kommunikation, ett logiskt hästtänkande. Att tänka som hästen, förklarar Michel. 
  
Börjar om från början
Det är ett gäng skickliga ryttare – som normalt rider 1,40-hoppning och uppåt – som deltar under clinicen. Men trots det känns det som att Michel Robert börjar om från början med eleverna.
En och en får de rida på en volt och tänka helt nytt. Skänkeln ska vara helt fri och får absolut inte ligga an med ett konstant tryck. En av tjejerna som deltar har en känslig häst, hon får nästintill lyfta ut skänkeln från hästens sida. Michel Robert förklarar sitt tänk.
– Om jag vill att du flyttar dig lägger jag på handen och trycker, automatiskt flyttar du dig och då släpper jag självklart. Men om jag fortsätter att trycka och trycka, då undrar du vad jag vill. Precis så fungerar det med hästar också. De behöver inget konstant tryck från skänkel och hand, bara en lätt kontakt.
Ryttarna får rida med riktigt ”lösa” händer, men Michel poängterar att det inte betyder att man inte har någon kontakt alls med munnen.
– Ingen hand betyder ingen kommunikation. Kontakt betyder egentligen bara att du ska följa hästen och ge den självförtroende. En häst behöver varken hand eller skänkel, den behöver bara kontakten och kommunikationen med sin ryttare, säger han.

Det blir en tydlig skillnad när ryttarna släpper skänkeln från hästens kropp och arbetar efter Michels idéer.
– Du ser, nu är det en glad häst, ”tack Michel, säger din häst!”. Det här blir första dagen på ett nytt liv för er, utbrister han. 
  
Sitsen är nyckeln till framgång
Det blir mest arbete på volten för ryttarna, som har fullt upp med att hålla reda på sig själva. Michel Robert vill ta det helt från grunden innan han låter dem börja hoppa.
– Tänk på dina egna handlingar, inte så mycket på vad hästen gör, säger han.
Arbetet vi får beskåda bygger väldigt mycket på att Michel justerar ryttarna och deras inverkan på hästen. Han menar att den perfekta positionen i sadeln är nyckeln till att hästen ska förstå ryttaren.
Vad är då den perfekta positionen? Jo, den klassiska trepunktssitsen.
Man skulle kunna tro att det är svårare att hålla balansen, eller att hitta rätt position, när man inte får ha något skänkeltryck mot hästen. Men Michel Robert menar att om du har vikten i stigbyglarna och sitter i riktig trepunktssits har du inga problem med att behålla positionen.

Han vill få ryttarna att ha vikten i båda stigbyglarna och sitta rakt över hästen utan att hålla balans i handen. Det ser ganska extremt ut när de under en hjälpövning får titta ut över ytteraxeln, med ena handen i manen och den andra hängande ner utmed yttersidan.
– Ja, det blir extremt här, eftersom det var extremt dåligt från början. Då måste ryttarna släppa och lägga handen långt fram för att de ska känna skillnaden, säger han. 
  
Hästen ska våga slappna av
Så småningom kommer en markbom fram på volten. Michel vill att ryttarna ska följa sina hästar mer, även över den.
– Öppna handen och lägg fram den, då kommer hästen att öppna sig framåt och ta ett runt språng, säger han.
Mycket riktigt, hästarna gör helt plötsligt runda och fina språng över den lilla bommen, som de tidigare bara galopperade över.

När Michel är nöjd med att ha gjort en ordentlig ”remake” när det gäller skänkel och hand på varje ryttare får de börja hoppa, en och en halv timme senare.
Det blir små räcken på linje utmed båda långsidorna. Inte heller här handlar det om själva hoppningen, utan om kommunikationen. Om och om igen säger han ordet ”prepare” (förbered) på engelska, med sin franska brytning.
– Man måste förbereda sig inför varje del, innan och efter, annars är det omöjligt att hoppa. Det här är inte gymnastik för hästen utan för dig som ryttare, menar han.
Långsidornas räcken hoppas sedan tillsammans med en oxer som står diagonalt i mitten på ridbanan. Här ska ryttarna fortsatt kunna behålla kommunikationen och rytmen.
– Det finns bara en regel, dålig galopp ger dåliga avstånd och bra galopp ger bra avstånd. Sitter man och tittar efter perfekta avstånd tappar man allt. Strunta i att leta avstånd, ”shit happens”. Kommer du nära så gör du det, kommer du stort så gör du det, säger han avslutningsvis. 
 

Ryttarna får träna på att hitta den perfekta positionen, utan tyglar.
 

Handen samtalar med hästen, du får absolut inte hålla balansen med den.
 

I hoppningen vill Michel Robert att ryttarna koncentrerar sig på galoppen, de får inte "måtta avstånd". Är galoppen bra så har hästen de förutsättningar den behöver för att hitta rätt avsprångspunkt.

Idag är jag ledig. Jag har fixat mitt schema så att jag är ledig varannan måndag vilket är underbart! Jätte skönt med lång helg, speciellt under den mörka tiden då man får en extra dag att rida medans det är ljust! :)

Nu ska jag ut och fodra, sen åker jag till Johanna en sväng. Får skriva mer här ikväll.

Bilden är från igårkväll.

Är inte helt säker på bildval om jag skulle vinna, men denna är fin! :)

Film önskades av EN läsare (ni bör bli bättre på att kommantera tycker jag!). Men såklart vill jag tillgodose den kommentar jag fått. :)

Till att börja (försvara mig) vill jag säga att jag inte ridit ett "dressyrpass" på Mimmi sedan evigheter, även denna gång va inte tanken att jag skulle rida dressyr utan filmen visar uppvärmning inför ett par skutt. Mimmi har heller inte blivit riden sedan i söndags så hon va väldigt PÅ och ville gärna släppa bettet och dra upp huvudet för att låta sina bogar dra iväg i galopp. ;) Längtar tills vi är riktigt igång!

Tror ni det skulle kunna bli ett dressyr ekipage av oss? :)

Någon som vill se film från idag? :)

Printscreen.

Ridning i snön är bland det bästa som finns tycker jag! Hästarna jobbar, och levererar större gångarter, skulle man åka av i djup snö så känns det inte som hela världen (om man gämför med en grusväg). Jag känner mig väldigt trygg i snön! Mina barfota hästar fungerar även toppen i snö och vi har inte halkat en enda gång!

Igår red jag Totto i sommarhagen. Jag har inte ridit honom på ett ganska långt tag då det kändes som att han hade kommit i en lite "inget är roligt/låt mig vara ifred" period. Så jag har låtit honom stå tills han kom med öronen fram i hagen och bad om att få bli riden/eller något annat spännande. ;) En mycket lycklig häst och en minst lika lycklig ägare busade och hoppade terränghinder igår i sommarhagen.

Så fort jag kortade (nu rider jag ju inte med jätte korta tyglar, men kortare än helt långa i alla fall) upp tyglarna så va Totto helt med, han sökte sig frammåt neråt med en gång utan kontackt. Han dansade fram och va super mjuk och fin. Gångarterna kändes helt fantastiska och att både sitta och rida lätt i hans gungande trav. Ja gud, går det ens att förklara; Luftigt, gunghästaktigt samtidigt som han va såååå lagom pigg! Det räkte med att jag bara tänkte trav så va han uppe och travade. Åh <3

Galoppen är också en historia för sig, Jag vet att jag har försökt förklara det förut men jag får inte ord på det... Tänk er en gunghäst som gungar och sen gungar gunghästen frammåt, men inte fort, det känns som att man är på samma ställe även om man inte är det. Hänger ni med? Hahahaha... Svårt att förklara som sagt, och Totto är inte alltid likadan, men han beter sig så här när han är riktigt med på noterna, det är precis som att han väntar på mig varje steg för att inte missa någon minsta lilla signal! :)

Nu va det även väldigt längesedan som jag och han hoppade, men vad gör det när man har en hindersökande häst? Hahaha... Det är bara att tänka hinder så letar han upp och levererar klockrena hopp. Det är väldigt sällan som Totto kommit fel på hinder. Jag kan nog knappt räkna dom gångerna på en hand. Han har det så naturligt i sig!

Jaja, nu har väl jag berömmt honom tillräkligt i detta inlägg. Hahaha.. Nej, men för min egen skull så är det skönt och roligt att kunna bläddra bak i bloggen och se såna här inlägg, för det är inte alltid det går såhär bra! :)

Sötisen igår efter passet:

Totto är faktiskt i ganska fint hull just nu, nästan så att jag kanske hade velat att han kunde gå upp några få kilon. Jag är av den som hellre har liiite extra hull på hästarna än att dom är för tunna. Man behöver ju lite att bygga muskler med! :)

Hur tycker ni han ser ut i hullet?

Ett litet klipp från i veckan när jag släppte Totto i sommarhagen: